-Nu är det så att vi har rätt bråttom att komma in i lägenheten. Barnet kan komma när som helst.

Det var ett medelålders par som skulle köpa lägenheten, en fin 3:a i ett 80-talshus på Södermalm i Stockholm. Badrummet var nyrenoverat och visningen hade varit lyckad.

Det blev ingen budgivning eftersom paret var så aggressiva i sin förhandling. De lämnade ett riktigt bra, bud med förbehållet att det inte skulle bli någon budgivning. Säljaren accepterade. Budet var i överkanten på det de hade hoppats på och det var skönt att snabbt stänga affären. Mindre jobb för mig och alla blev lyckliga. Ja, utom de stackarna som ville vara med i budgivningen förstås, men de får ju nya chanser nästa vecka.

Säljarna ville inte släppa in köparna tidigt, utan tvärtom behövde de extra tid. De skulle flytta till Kanada. De behövde tid på sig att packa ned det som de skulle ta med sig och sälja eller slänga det som de inte skulle ta med sig, vilket var det mesta förutom lite kläder och ett praktfullt klädskåp som var arvegods i familjen.

Köparna skulle flytta från en etta och i och med att kvinnan var höggravid kände de att det var bråttom. Dels för att ibland kommer barn tidigare än man tänkt sig och dels för att de skulle hinna köpa nya möbler och massa babysaker. Förstagångsföräldrar har ibland en tendens att tro att man behöver väldigt mycket utrustning när man får barn. De ville förstås få alla nya möbler och andra saker levererade till den nya lägenheten. Den gamla lägenheten låg dessutom på 4 trappor utan hiss så att flytta saker från den i onödan var något de ville undvika.

Efter mycket argumenterande så fick de kompromissa. Säljaren var kvar i lägenheten en månad längre än köparna önskade, men en månad mindre än säljarna önskade. Inte perfekt, men det gick att leva med för båda parter.

Två månader före inflyttning fick dock köparna en snilleblixt. De insåg vad det egentligen betydde att säljarna behövde extra tid på sig för att sälja hela sitt bohag samtidigt som de själva behövde extra tid för att köpa ett nytt bohag.

De kontaktade säljarna och frågade om de helt enkelt kunde få köpa möblerna i lägenheten.

-Ja, jag vet inte riktigt sa mannan, vad är det du vill köpa?

-Allt, svarade köparen och fortsatte, ni behöver tid för att göra er av med grejerna och vi behöver tid för att köpa i princip motsvarande grejer. Bättre att de får stå kvar och då sparar vi båda tid.

Efter lite förhandlingar så köpte de i princip alla möbler utom arvegodset. Bland annat soffan, kuddarna i soffan, dörrmattan, skohyllan, mattan i vardagsrummet, sängen i sovrummet, barnsängen i barnrummet, badrumsmöblerna, gardinerna i hela lägenheten, lamporna i taket, lampetterna i fönstren, sänglamporna i sovrummet, ja till och med tavlorna på väggarna. Dessutom köpte de lite leksaker och babykläder som säljarens två barn blivit för stora för.

Det fina med detta var att alla sparade väldigt mycket tid och då kunde säljarna stanna lite längre i lägenheten.

Jag pratade med mannen ett halvår efter att de hade flyttat in. Han var lyrisk. Det var otroligt praktiskt att flytta in i en ny lägenhet som redan var möblerad. Sambon hade varit höggravid och detta var sommaren 2014 som var bland de varmaste i mannaminne.

– Att i det läget tillbringa en vecka på IKEA med att försöka välja möbler hade förmodligen resulterat i nervöst sammanbrott. Det tog sex månader att välja en soffa för oss senast vi köpte möbler. Nu fick det bli det som fanns. Möblerna var hela och snygga så vi kunde fokusera på profylaxkurser och andra viktigare saker.

-Mest fantastiskt var bara kunna låsa upp dörren, tända lampan som redan var upphängd och bädda sängen så var man inflyttad.

-Men det kändes väldigt märkligt i början. Det var som att flytta in i någon annans liv. Nu har vi bytt ut en del saker och vi börjar komma i ordning. Vi tänker låta babyns alla eventuella små ”incidenter” ske i den gamla soffan och sedan byter vi ut den mot en ny, sa han nöjt.

 

Elaka mäklaren – Jag jobbar som mäklare i en större stad i Sverige. Här berättar jag sanna historier om min och mina kollegors vardag.

 

 

Foto: Anders Carlsson, www.flickr.com/photos/andersc77/