Den som köper en bostadsrätt har undersökningsplikt och kan inte åberopa sådana fel som borde ha upptäckts vid en besiktning.
-Du, är det okej om jag kollar så det inte är bakfall i badrummet, undrar pappan till en av spekulanterna.
-Visst, gör det säger jag, utan att inse vad jag just gett mannen tillstånd till.
Jag skulle sälja en fin liten etta på Kungsholmen i Stockholm. Huset var en välskött fastighet från 20-talet. Lägenheten hade gasspis och tvåfasig hushållsel. Säljaren hade renoverat en del och bland annat lyckats klämma in en tvättpelare i en garderob bredvid köket och kopplat in sig på det avloppet och satt in ett väldigt snyggt kylsskåp i köket.
Visningen är välbesökt och på slutet, när den håller på att tunnas ut dyker den konstellation som varje mäklare fruktar upp: En ung kvinna som ska köpa sin första lägenhet och hennes otekniska pappa som är med för att se till att allt blir rätt.
Under tiden så undrar den unga kvinnan hur det är med fönstren, om de är lätta att putsa?
-Jo, det är nya moderna fönster som föreningen satt in för att minska värmeförlusterna så de bör vara enkla att putsa, svarar jag.
-Pappa! Ropar flickan, Kom och hjälp mig med fönstren. Vi måste kolla hur man putsar dem!
Pappan kommer springande och börjar dra i fönstren. Moderna fönster kan vara lite knepiga att få upp. Det är spärrar och hakar, men till slut lyckas de vända fönstret så att det hamnar i putsposition.
En annan spekulant kommer då bort till mig och frågar varför duschhandtaget ligger på golvet och sprutar ut vatten på golvet i badrummet. När jag kommer dit ser jag vad ”kolla bakfall” innebär. Pappan har lagt duschen på golvet för att försöka dränka golvet så att han ska kunna se om det samlas vatten någonstans men dels står ju badkar och badrumsskåp i vägen så det blir svårt att se och dels så har slangen vridit sig på grund av vattentrycket så den har sprutat ut vatten i hallen under flera minuter.
Då går strömmen och det blir becksvart i lägenheten. Jag famlar mig fram i mörkret och lyckas stänga av vattnet. Eftersom man förstås tar av sig skorna på visningen blir jag dyngsur om fötterna.
När jag kommer utklafsande i köket möter jag pappan som triumferande påpekar att elen verkar vara väldigt dålig. Kör man vattenkokaren, kaffebryggaren, mikron, dammsugaren, tvättmaskinen och öppnar frysen så att den kör på max så går propparna!
-Nej, den här lägenheten ska vi inte ha, säger pappan till sin dotter, kom så går vi.
På vägen ut ropar pappan till mig. ”Fönstren verkar vara trasiga. De var väldigt tröga och de går inte att stänga ordentligt.” De har missat att lossa en av spärrarna så fönstret hade varit låst i putsläget och de måste ha använt rejält med kraft för att lyckas böja beslagen.
-Pappa, det är blött på golvet utropar sedan den unga kvinnan när de kommer ut i hallen.
-Ja, det måste vara ett fruktansvärt bakfall i badrummet. Tur att jag kollade det så noga, säger pappan nöjt.
Det sista jag hör av dem är den unga kvinnan som säger:
-Vilken tur att du var med pappa!
Hur det gick? Turligt nog så hade det varit en bra visning innan den dynamiska duon dök upp så vi fick en bra budgivning och en lycklig köpare, men det var lite svettigt att förklara för säljaren vad som hänt och sedan få tag i hantverkare som kunde reparera fönstren. Reparationen gick på min mäklarförsäkring.
Elaka mäklaren – Jag jobbar som mäklare i en större stad i Sverige. Här berättar jag sanna historier om min och mina kollegors vardag.
Foto: Nicklas Lindqvist, www.flickr.com/photos/nikkelindqvist/
