Visningar i vintertid kan vara lite kluriga. Under vår och sommar får säljaren mycket gratis: ljuset är fördelaktigt och naturen grönskar utanför fönstret. Inför en visning under vintern gäller det att tänka till kring belysning, utsmyckning och, om det är den tiden på året, smakfulla juldetaljer.
Med julen kommer ljusen. När jag för några år sedan skulle sälja en stor, gammal lägenhet tyckte jag att den kändes både kal och kall. Jag pratade med säljaren om styling, men han tyckte det inte fick kosta något. Jag ville ändå göra ett bra jobb så jag pratade med min svärmor och frågade om hon kunde hjälpa till. Hon är smått fanatisk när det gäller julpynt. Hon tackade glatt ja och satte igång. Hon tog kanske hälften av sitt julpynt och började sätta upp den stora i lägenheten. Jag gick på lunch och när jag kom tillbaka blev jag helt förstummad. Vi hade kunnat bli virala på Facebook. Jag har aldrig sett en så smaklöst pyntad lägenhet tidigare. Virkade tomtar, plasttomtar, trätomtar, porslinstomtar, keramiktomtar (det är större skillnad än man kan tro mellan porslinstomtar och keramiktomtar fick jag veta av svärmor), rådjur i färgat glas, papperstomtar och mer tomtar.
-Vad fint du gjort, sade jag, men det är kanske lite mycket?
-Dumheter lille vän, svarade svärmor och sken som en sol och visade särskilt upp ”julfönstren”. Varje fönster i lägenheten hade sitt eget invecklade julpynt där bomull och små figurer berättade historier ur julevangeliet på fönsterbrädet (fråga inte om det orimliga i att det är ”snö” i det heliga landet, då är man nämnligen tråkig och fantasilös, det lärde jag mig första gången jag såg hennes julfönster). ”Du får inte under några omständigheter öppna fönstren” förmanade svärmor med skärpa i rösten. Då skulle de omsorgsfullt uppbyggda scenerna rubbas och då skulle julen bli ”förstörd”. Jag tror jag förstod vinken.
Till saken hör att jag är frusen av mig. Hemma drar jag alltid upp temperaturen på max och det gjorde jag även inför visningen, men inte nog med det – i varje rum tände jag även flera ljus och ljusbrickor.”Nu blir det både mysigt och ingen kommer att frysa”, tänkte jag och anade inte hur rätt jag skulle få.
Visningen var välbesökt och jag hade fullt upp med att i tur och ordning informera spekulanterna om lägenheten. Efter en stund påpekade någon att det var väldigt varmt i lägenheten. ”Kan vi öppna fönstret?” undrade en annan.
-Nej! Absolut inte! Då blir julen inte bra, svarade jag utan att riktigt förtydliga vad jag menade med det.
Praktiskt lagda besökare tog av sig både jacka och tröja, och en tredje kategori vände i dörren när de möttes av värmen som elementen och ljusen utsöndrade. Trots att jag släckte ljusen och vred ner temperaturen var det för sent och när de sista spekulanterna lämnade visningen förbannade jag mig själv.
Då hördes en man i femtioårsåldern komma ut från vardagsrummet. Han hade både jacka och mössa på sig. Tydligen hade mannen spanat in lägenheten under en längre tid och var inte besviken. ”Det enda jag undrar är om kakelugnen fungerar? Det vore skönt att få upp värmen lite grann”, sa mannen och log. Budgivningen var kort och brutal. Det var ingen tvekan om vem som skulle ha lägenheten. Den frusne mannen skrev under kontraktet dagen efter.
Julen med familjen och svärmor blev ganska bra. Jag fick berätta om och om igen hur tacksam jag var att svärmor hade ”räddat” mig och hur lägenheten hade varit osäljbar utan hennes hjälp. Svärmor förväntade sig även en ganska väl tilltagen julklapp som tack för hjälpen. Lyckligtvis fick jag en ”diskret” förvarning om det så julen slapp bli ”förstörd”.
