Att be visningsgäster att lämna skorna utanför är standard,
åtminstone vid lägenhetsvisningar. Men när jag för ett par år sedan skulle
sälja ett nyrenoverat objekt var säljaren ovanligt noga med att skorna skulle
stanna utanför entrén – även mina. Jag försökte övertala honom om att det kunde
undergräva min auktoritet och lovade att ha på mig rena skor. För en sekund höll
jag på att föreslå att jag kunde ta med mig skoskydd i plast, men det skulle nog
rasera min auktoritet ännu mer än att gå runt i strumplästen.
Nåväl, strumpor fick det bli. Eftersom söndagen dominerades av snöblandat regn
var det ett klokt beslut att lämnar besökarnas skor utanför, även om jag
muttrade lite för mig själv under visningen. Men visningen gick bra och när den
sista besökaren tackade för sig samlade jag ihop alla papper, ställde i ordning
lägenhet och gick ut för att hämta mina skor. Trodde jag. Nog fanns det två
skor som såg ut som mina, men båda två vänsterskor. Än i dag vet jag inte hur
det gick till, men det jag vet är att jag fick hoppa in i en taxi med genomsura
strumpor.
Budgivningen inleddes samma kväll och kontrakt skrevs dagen därpå. Men om lägenheten inte hade blivit såld hade jag nog bett säljaren köpa ett par nya skor till mig.
Foto: Mostphotos
