Underbara sommar, äntligen är den här. Och som vi alla vet, så till sommaren kommer semester och tid över till de där projekten som aldrig blir klara annars. All den lediga tiden skapade rejäla problem för mig och en säljare för någon sommar sedan.
Jag hade fått i uppdrag att sälja en mysig tvåa i Stockholm, nära till havet och grönområden. Det var i mitten av juni och den sista försäljningen innan sommaren, men med tanke på läget så skulle det inte bli några problem med försäljningen. Trodde jag…
Nåväl, vi börjar i rätt ordning. Visningen var planerad, och den var förlagd till söndagen som brukligt. Men eftersom flera spekulanter hade visat intresse på förhand, så hade jag planerat in en förhandsvisning på lördagen, på eftermiddagen. Närheten till vattnet gjorde mycket var jag övertygad om, eftersom sommaren just då visade sig från sin bästa sida med rejäl hetta i luften.
Lördagens visning gick väldigt bra, trots att grannen ovanför verkade ha någon form av festlig tillställning och ljudnivån var ganska hög. Ingen spekulant tyckte att ljudet var några problem, så grannen fick fortsätta med sitt utan att jag behövde be honom om att hålla ner ljudet under visningen.
Jag fick två bud redan samma kväll, och vi var nära att skriva samma kväll. Men säljaren ville vänta tills efter söndagens visning, så det blev så.
Jag kom tillbaka till lägenheten strax innan visningen på söndagen för att ställa iordning och snygga till innan de första spekulanterna. Jag hade kort om tid, men hann slå ett öga runt i lägenheten, och det såg ut som när jag lämnade dagen innan.
Det började dyka upp spekulanter i hallen och jag välkomnade en drös som kom samtidigt. De började gå igenom lägenheten och samtidigt som jag hälsade nästa par välkomna. Då hör jag varje mäklares värsta mardröm: ”Ojojoj, det där är inte alls bra!”. Jag kilade snabbt in till den grupp som stod i sovrummet och tittade upp i taken.
Herregud… Det kom en strid ström vatten från taket som hade bildat en pöl på sovrumsgolvet. Att det lade sig på heltäckningsmattan vittnade om hur mycket det redan hade kommit. I en imponerande hastighet sprang jag upp till den partyglade grannen och bankade på dörren.
Inget svar.
Jag samlade mig igen, avslutade visningen och beklagade för spekulanterna som kommit dit. Att få tag på säljaren var inte lätt, han hade stängt av telefonen och var därför omöjlig att nå. Grannen ovanför svarade inte på dörrknackningen och där stod jag med mina numera förstörda favoritskor på en plaskblöt heltäckningsmatta och såg försäljningen flyga ut genom dörren.
Efter mycket om och men fick jag så tag på ordföranden i styrelsen som kom till platsen och styrde upp situationen, så att jag kunde gå hem och sura i fred. Men jag hann se grannen öppna dörren efter en lång stund av dörrklockans ringande, och han såg minsann ut som ett russin hela han. Och blöt var han.
Det visade sig att den partyglade grannen hade firat riktigt rejält dagen innan. Vad han firade vet jag fortfarande inte, men han och hans vänner hade hållit på till sen kväll. Efter det ville han ta sig en dusch innan läggdags, men han hade alltså somnat i duschen. Liggandes i fosterställning. Med hela kroppen över golvbrunnen, så att vattnet inte hade någonstans att ta vägen, förutom ut genom badrummet och ner till lägenhten jag skulle sälja.
Det hade runnit i timmar, genom hans golv och ner genom taket i min kunds sovrum.
Hur det slutade?
Ja, jag slängde mina favoritskor, kontaktade en mycket uppriven säljare och gick sen på semester. Lägenheten stod på tork under sommaren, och sedan dess ryser jag lite när jag får uppdrag som lockar med närhet till vattnet. Det har fått en ny betydelse… Och ja, grannen hade ju lite ångest, fullt förståelig sådan. Dessutom var det han (ja, eller hans försäkringsbolag, det vet jag inte), som fick stå för notan och upptorkningen. På sensommaren sålde jag en nymålad lägenhet, till ett gott pris. Så det blev slutet gott ändå, trots allt. För mig, inte för grannen.
