Istället för att berätta om en rysare idag, tänkte jag vara lite mer sentimental, så som man kan bli i adventstider! Julstämningen som nalkas får mig nämligen att tänka tillbaka till förra året.
Vi skulle ha årets julfest på mäklarkontoret på en fredag, eftersom vi mäklare sällan jobbar på lördagar. Tur var det, för på ett personligt plan var jag trött på att sitta hemma ensam på fredagskvällarna, speciellt när det närmade sig juletider. Vilket jag såklart aldrig skulle avslöja för någon.
Nåväl, vår julfest skulle precis börja, och vi var några kollegor som hade smygöppnat glöggen. Då ringer telefonen. Det var en potentiell köpare till en stor, alldeles underbar lägenhet jag hade ute på marknaden. Hade jag haft råd hade jag själv klippt till! Eftersom det närmade sig jul och marknaden hade stannat av lite, så hade mina förhoppningar om att få iväg den innan nyår sjunkit. Hon ville i alla fall absolut se lägenheten innan visningen och lördagen var enda dagen hon kunde. Kunde jag möjligtvis tänka mig att visa den för henne på lördagen? Vi bestämde att träffas vid lägenheten klockan 9 kommande morgon, så skulle hon få se den. Tydligen hade hon ganska bråttom att hitta något, vilket passade mig fint. Jag gillar snabba affärer.
Nåja, jag glömde snabbt bort att jag skulle upp och hålla en visning dagen efter, och runt middagsbordet höjdes både stämning och ljudnivå i takt med att glasen och tallrikarna tömdes. Middagen slutade, men absolut inte kvällen. Klockan hade precis passerat midnatt, och jag stod i baren när den vackraste kvinnan jag någonsin sett ställde sig bredvid mig. Vi började prata, och som vår käre Kung en gång sa: ”Det sa klick”.
Kollegorna var sedan länge glömda, och jag och denna vackra kvinna gick sakta genom stan på en promenad till tonerna av julmusik (ur min mobil i fickan, kanske lite cheezy men det funkade) och snöflingorna som sakta letade sig ner. Som taget ur en julfilm. Efter en promenad i kylan skildes våra vägar åt och hon tog en taxi. Själv blev jag glad som en lärka när jag fick hennes nummer, så jag promenerade hemåt i kylan.
Dagen efter vaknade jag upp med en ganska förtjänt huvudvärk och på ganska oförtjänt dåligt humör. Tänk om jag aldrig skulle få uppleva en magisk kväll som igår igen? Och att behöva jobba en lördag av alla dagar. Och min egen lägenhet var lika tråkig som sågspån jämfört med vad jag fick så varje dag. Inte ens julpyntet hade jag orkat få upp än. Muttrandes för mig själv märkte jag inte att det stod någon utanför porten till lägenheten jag skulle visa. Jag har nog muttrat på ett bra tag innan jag hann reagera på att någon annan var i närheten.
Jag höll på att få en hjärtattack när jag såg vem det var framför mig. Framför mig stod min drömkvinna från igår! Det dåliga humöret var som bortblåst och vi tog genast upp konversationen där vi avslutade den kvällen innan. Efter att ha pratat ett tag så visade jag henne lägenheten. Den var verkligen i toppskick, med bibehållna stuckaturer, burspråk och en härlig balkong. Till och med kakelungn, som säljarna hade tänt enligt överenskommelse. Riktigt fint blev det, och juligt! Hon sa direkt att hon vill ha den. Jag berömde henne för köpet, och berättade att jag gärna hade velat ha den själv om prislappen hade tillåtit.
Vi stod fortfarande i mitt uppe i ett samtal när säljarna kom hem, jag hade helt glömt bort tiden! Men inga sura miner för det, vi kunde nämligen gå med en gång till mitt kontor för att skriva på alla papper. Vilken dag det blev!
Ett år senare sitter vi här, i juletider igen, och minns detta. Men idag bor jag tillsammans med henne i lägenheten som hon köpte genom mig. Och detta år sitter julpyntet redan uppe!
