Valborgshelgen, ack vilka minnen det framkallar. Den så blyga grönskan som smyger fram med löften om en prunkande vår, och ungdomarnas hoppfulla leenden inför den annalkande långhelgen med festligheter i dagarna tre…
Nåväl, jag kan inte låta bli att tänka på en kollega och en valborgshelg i den vackra studentstaden Lund. Hon var en relativt nybakad mäklare när hon fick en underbar lägenhet att förmedla. Det visade sig bli en speciell upplevelse och en många gånger återberättad historia. Jag tänkte ge mig på att berätta den för er!
Hon skulle alltså sälja en lägenhet som säljarna använde bara lägenheten som övernattningslägenhet de få gånger de var i Sverige, och hon fick mandat att sköta allt med försäljningen helt själv. Den låg fantastiskt till, precis bredvid Stadsparken i Lund. Närhet till grönområden- check, tänkte hon. Det var en vacker fyrarummare med stora och härliga utrymmen, smakfullt renoverad. Inga problem att sälja till en yngre liten familj eller ett äldre par, tänkte hon.
Visningen var planerad och lägenheten fixad. Det slog henne först dagen innan visningen att själva visningsdagen var planerad till valborgsmässoafton. I en studentstad. Bredvid stadsparken där det samlas tusentals och åter tusentals berusade studenter varje år. Aj, aj, aj…
Nåväl, inget att göra åt saken. Med tanke på summan och stilen på lägenheten misstänkte hon att de potentiella köparna inte skulle börja dagen med en champagnefrukost i Stadsparken, så det var nog inga problem med att få dit spekulanter. Nöjd med sitt resonemang gick hon och la sig, taggad för visningsdagen.
När hon kom till lägenheten på visningsdagen så visade det sig att hennes värsta farhågor hade besannats. Det var fest i hela staden, med ett epicentrum 100 meter från lägenheten. Det var ju dessutom fest i hela bostadshuset och på hela den gemensamma innergården. Herregud, det var som om varenda kotte i Sverige var just där på just den dagen.
Det fanns inget annat att göra än att förbereda för visningen. Hon hade knappt hunnit sätta upp skylten om visning på gatan förens det kom imponerat berusade studenter (för den så tidiga timmen) och låtsades vara spekulanter för att kunna låna toaletten. Men den lätta gick inte, så hon fick mota ut student efter student, samtidigt som hon välkomnade ”riktiga” spekulanter.
Vissa rynkade på näsan när de märkte av hur nära det var till parken och studenterna, andra när de såg festen på innergården och hörde ljudet av dem i huset. Barnfamiljerna flydde hals över huvud när någon råkade tappa en flaska vin från balkongen över, rakt ner på gräsmattan. Må så vara att valborg är ett extremfall, även i Lund, men många spekulanter avskräcktes av blotta tanken på att ha studenter som vill festa sex av veckas sju dagar året om, som grannar.
Det var dömt att misslyckas, och min vän hade precis tänkt att avsluta visningen i förtid när det kom ett sista par. Det var ett äldre par på omkring 70, som kom traskandes, och tog sin tid. De såg mer roade ut än oroade när jag satte stopp för en grupp ungdomar som skulle in och ”bara tjiiiika lite på lyan schom de abscolut var schpekulanter till”. Ännu mer roade såg de ut studenter på balkongen bredvid försökte locka över dem dit på festen med en ljummen starköl.
De tackade för titten och gick hemåt. Min vän var helt förstörd, hon skulle misslyckas sälja en lägenhet som ansågs vara omöjlig att inte sälja. Där och då bestämde hon sig för byta yrke.
Vad som hände? Ja, tro Pelle det att det sista paret- de som var runt 70- fullkomligt älskade draget! De ville ha fart och fläkt omkring sig, och njöt av fulla muggar av att vara omgivna av studenter. Ryktet går att flera av grannarna bjuds hem på söndagsmiddag regelbundet. Brist på hörsel kan vara en bra sak när man ska bo dörr i dörr med studenterna, speciellt på valborg!
Och ja, min kollega bytte ju inte jobb. Hon är fortfarande mäklare i Lund, men nuförtiden planerar hon sina visningar lite bättre.
Foto: Karl Baron, Flickr
