För några veckor sedan skulle jag sälja en fin liten 2:a på Södermalm i Stockholm. Killen som ägde den hade flyttat ihop med flickvännen i Uppsala och lägenheten hade stått oanvänd, men möblerad i några månader. Jag hade fått uppdraget, nycklarna och beskedet att jag kunde ha visning när det passade mig. Lägenheten var normalt möblerad, inte stylad men eftersom ägaren i princip hade flyttat var det ganska renplockat från personliga saker i lägenheten vilket gör det lättare för en spekulant att se sig själv bo i lägenheten.
När det var dags för visningen några veckor senare var jag lite sen till visningen. Lägenhetsvisningen innan hade dragit ut på tiden så jag kommer fram ett par minuter för sent. Det trampar då runt knappt tio personer i trapphuset som är där för att titta på lägenheten. Jag ursäktar mig så mycket och låser upp dörren.
Jag inser direkt att något inte är som det ska. Det står väskor i hallen, kläder hänger på klädhängaren, jag tittar in och det står vinflaskor och pizzakartonger på soffbordet i vardagsrummet. Jag fortsätter in i lägenheten och det hörs omisskännliga ljud från sovrummet. Jag ska inte gå in på detaljer, men det var inte snarkningar som hördes. Hela tiden har jag tio spekulanter som följer mig och jag svarar frånvarande på frågor om andelstal och takhöjden (cirka 2,80 men mät själv för säkerhets skull). Köksfönstret vetter åt väster, men låna kompassen och kolla själv.
När jag och mitt lilla följe kommer fram till sovrumsdörren tvekar jag lite, men öppnar till slut dörren. Ett väldigt förvånat par tittar upp från sängen. De hade haft fullt upp med varandra och inte hört att vi kommit in. Jag och tio spekulanter tittar lika förundrat på dem.
– Vi har lägenhetsvisning nu. Vad gör ni här? Frågar jag trots att det är alldeles tydligt vad de gör här.
– Was? Svarar mannen och fortsätter, Sprechen sie duetsch?
– Nä, svarar jag och vänder mig till mina tio spekulanter och frågar om de kan tyska.
Turligt nog var det en dam där som läst tyska på Komvux på 90-talet (hon fick fyra i betyg, språklig gren berättade hon stolt). Med hennes hjälp lyckas vi få veta att det tyska paret var från Berlin och att de hyrt lägenheten via Airbnb.
Efter några samtal till säljaren så visade det sig att min säljare hade glömt att berätta att han hans syster också hade nycklar till lägenheten. Hon tyckte att det var slöseri att lägenheten skulle stå tom i flera månder så hon hade startat en liten verksamhet där hon hyrde ut brorsans lägenhet via Airbnb och drog in lite extra fickpengar utan att brorsan visste om det. Systern visste inte att jag hade fått uppdraget att sälja lägenheten så därför gick det som det gick.
Hur det gick? Det tyska paret var oerhört generade. De bad om ursäkt fast de inte var de som gjort fel. Slängde på sig kläder och smet ut för att gå och äta brunch. Jag sa att vi skulle vara borta inom en timma. Jag genomförde sedan visningen även om den var lite märklig i och med att det stod fullt med smutsig disk i diskhon och annan vardagsrealism i resten av lägenheten. Vi hade en visning till men det var en spekulant från denna speciella visning som till slut köpte lägenheten.
Är du mäklare och har råkat ut en märklig, intressant eller rolig händelse? Tipsa Elaka Mäklaren (elaka.maklaren@egrannar.com) så får du två biobiljetter om vi använder din historia. Du får självklart vara anonym om du vill.
Elaka mäklaren – Jag jobbar som mäklare i en större stad i Sverige. Här berättar jag sanna historier om min och mina kollegors vardag.
(Foto: Christopher, https://www.flickr.com/photos/exalthim/).
