Häromsistens bläddrade jag i min morgontidning och fnissade glatt åt mig själv när jag läste en artikel om en mäklare som hade retuscherat bort en kraftig kraftledning bakom ett hus för att locka till sig fler intressenter. Kraftledningen fanns inte på bilderna i annonsen, men var ju väldigt svår att inte upptäcka när det väl blev visning, och folk rasade såklart i vanlig ordning. Men jag tyckte att det var ganska kul, för det fick mig att minnas tillbaka till en rolig grej som hände mig när jag var nybakad mäklare.
Jag hade nämligen fått äran att sälja en härlig lite lya som låg på första våningen mot gatan. Det var en liten två i ett trevligt och uppskattat område, och tack vare att det fanns butikslokaler i huset, var avgiften väldigt låg. Bra för både unga studenter, par och äldre som har problem med trappor. Tacksamt objekt att sälja med andra ord, kanske lite för bra för att vara sant?
Nåväl, jag hade haft kontakt med säljaren, trevlig kille som hade träffat den rätta och skulle flytta till en större lägenhet då de väntade tillökning. Vi bestämde att jag skulle komma och kika på lägenheten på måndagen, vilket jag gjorde. Det var en fin vårdag och jag traskade längs gatan och visslade på någon schlagerdänga från årets mello, livet var ganska bra den dagen. Till att jag kom fram till huset.
Jag möts nämligen av en blinkande neonskylt som inte lite blygt meddelar alla förbipasserande om att det minsann finns en så kallad ”erotisk butik” där. I samma hus som lägenheten jag ska sälja. Det var därför avgiften var så bra… Inte det bästa sättet att locka till sig köpare, tänkte jag.
Nåväl, lägenheten var väldigt fin och skulle i normala fall vara en enkel match att sälja, även för en så pass nybakad mäklare som jag själv vid den tidpunkten. Problemet var att få folk till lägenheten på visning, med tanke på typen av butik på markplan…
Då kom jag på en briljant idé! Jag såg till att fotografen ”snyggade till” bilderna lite, genom att helt enkelt beskära dem så att alla tecken på butikerna på markplan försvann. För att ingen skulle bli sur över det så valde jag även bort skyltarna till antikbutiken bredvid. Supersnyggt blev det! Glad som en lärka la jag ut annonsen och fick många napp.
När det var dags för visningshelg så var det fullt på listan, brett över hela spannet med yngre med sina föräldrar, i alla åldrar upp till pensionärer. Något nervös förberedde jag mig och inväntade den folkstorm jag förväntade mig. Men det kom bara tre par? Jag visade runt i lägenheten, något besviken, och kikade ut genom fönstret samtidigt. Folk kom i mängder, men alla vände när de såg butiken!
Moloken som bara den lommade jag hem efter visningen. Då började det ringa som besatt i min telefon. Många hade bara blivit generade av situationen och att de inte hade vetat om läget med tanke på butiken. De hade därför vänt, av förlägenhet. Men nu ville alla som vänt i dörren ha en ny visning, och så blev det. Jag höll en till visning redan samma kväll!
Hur det slutade? Jo, budgivningen den gången var nog det som fick mig att verkligen fastna för yrket, för den var helt tokig. Alla verkade ha kommit över det genanta och nu tyckte alla det var så festligt med butiken istället (jag tror också att den låga avgiften hade något med saken att göra!). Säljaren fick en miljon kronor mer än begärt pris, och blev så glada. Jag med, kan jag lova. Gladast av alla blev nog köparna, som enligt rykten är butikens bästa stammisar vid det här laget…
Foto: Daniel Chodusov , flickr
