När säljaren stjälper istället för hjälper

När säljaren stjälper istället för hjälper

Jag säger det rakt ut: egensinniga säljare är inte helt lätt att handskas med som mäklare. Det fick jag lära mig den hårda vägen vid en försäljning för inte länge sedan.

Jag hade fått i uppdrag att sälja en fin lägenhet i Stockholms innerstad, en trevlig lägenhet i ett trevligt område. Den hade dock inget speciellt, och eftersom många liknande lägenheter låg ute samtidigt, var konkurrensen hård om spekulanterna. Det skulle hänga på visningen.

Men hur som helst, vi bestämde oss för att lägga ut lägenheten på en fredag för att ha en inledande visning kommande söndag. Redan innan dess hade säljaren bestämt sagt att förhandsvisningar inte skulle bli aktuellt. Okej tänkte jag, skönare för mig att slippa ränna runt och visa lägenhet varje kväll.

Lägenheten fotades av en fotograf jag ofta använder, och han antydde att säljaren var något svår att samarbeta med, något jag inte hade märkt. Nåväl, det är tur att han lämnar mina uppdrag åt mig, tänkte jag.

Som tur var, så var det många som visade intresse för lägenheten på förhand, och den fick många klick på den största och viktigaste sajten. Jag kände mig något lugnad av detta inför visningen. Kanske skulle det bli en smärtfri affär ändå?

Trodde jag…

Det närmade sig nämligen visning, och jag hade ännu inte fått nycklar av säljaren. Jag kontaktade honom angående detta, och berättade att jag behövde dem innan söndagen. Jag blev väldigt paff när han sa att det inte behövdes, han skulle öppna åt mig. Efter en stund föll poletten ner, och jag förstod att hade planerat att vara hemma under visningen.

Jag försökte vänligt berätta för honom att det aldrig är en bra ide, att spekulanter blir nervösa av det och att jag måste kunna sköta mitt jobb fritt från störningsmoment. Han lovade dyrt och heligt att låsas vara en spekulant, att han inte skulle störa mig och att han inte skulle påverka visningen på något negativt sätt. Eftersom jag snabbt förstod att frågan inte var öppen för diskussion, var det bara att gilla läget.

Dagen för visningen kom, och det blev inte alls som jag hade befarat. Det blev så mycket värre. Han trodde säkert att hans skådespelarkunskaper var goda, men låt mig tydligt säga att det var de inte. Katastrof.

Efter att ha gått runt i 20 minuter och berömt sin egen lägenhet, visat alla spekulanter den fina ordningen och bra materialval, samt insisterat på att varje par som var där skulle provsitta soffan för att ”känna av det mysiga med kakelugn”, så började spekulanterna att gå därifrån, till synes illa till mods. En enda person skrev upp sig på listan.

Säljaren förstod ingenting, han som hade varit så smidig, enligt honom själv. Jag försökte förklara för honom att alla hade begripit att han var säljaren och att ingen kunde känna sig bekväm därför. Det trodde han inte på för en sekund, och han insisterade på att vara med dagen efter. Det fanns inget jag kunde göra för att tala honom tillrätta, och han lovade dyrt och heligt att vara smidigare på måndagkvällens visning.

Men nej. Det var lika illa det. Nu hade vi totalt två personer som skrivit upp sig på listan. Och ingen ville lägga första budet.

Det höll på att gå så illa att ingen ville ha lägenheten, när det ringde en spekulant på onsdagsförmiddagen och undrade om han inte kunde få en egen visning, eftersom han varit utomlands över helgen och måndagen.

Denna gång sa jag till säljaren, att antingen lämnar han lägenheten, eller så avbryter jag vårt samarbete på stående fot. Efter en tids övertalning fattade han allvaret och lämnade lägenheten under visningen.

Och äntligen! Jag fick vara i fred och spekulanten förälskade sig i lägenheten. Det i sin tur drog igång hela budgivningen, för nu ville de andra två plötsligt vara med. Vi fick upp den finfint, högre än vad jag trott från början faktiskt, och säljaren var ju utom sig av lycka. Han trodde ju att det var hans förtjänst, och att hans talang för detta skulle från och med nu utvecklas. Jag lät honom leva i ovisshet, eftersom jag inte hade modet att förklara hur det egentligen låg till. Han lovade att kontakta mig igen nästa gång han skulle sälja en lägenhet, men det samtalet kommer nog att bli obesvarat…

 

Slutet gott, allting gott!

Om författaren

Elaka Mäklaren

Elaka mäklaren – Jag jobbar som mäklare i en större stad i Sverige. Här berättar jag sanna historier om min och mina kollegors vardag.

Relaterade artiklar