Elaka mäklaren: Halloween-visningen spårade ur

Elaka mäklaren: Halloween-visningen spårade ur

-Vi ska göra något spektakulärt, något som verkligen sticker ut! utropade min säljare.

Till mitt försvar vill jag säga att jag var ung och behövde pengarna.

Kommer ni ihåg hur det var efter finanskrisen 2007-2008? Det var ganska trögt på marknaden. Bankerna var nere på knäna utom Swedbank som faktiskt var nere för räkning men lyckades resa sig i sista stund. Det var väldigt svårt att få banklån till lägenhetsköp.

När marknaden började hämta sig runt 2010 så blev det vanligt med spektakulära annonser. Någon mäklare fyllde ett hus med citroner, en annan stylade ett 20-talshus med uppstoppade djur, utklädda statister som drack kaffe i matsalen och använde svartvita fotografier i annonsen. En annan bostadsannons hade med namn, bild och uppmaningen att säga hej till kampfisken Lennart som bodde i ett akvarium i lägenheten.

Jag var vid det här tillfället nyanställd på en lite mindre mäklarfirma i en förort till Stockholm. Deras grej var att de var lite dyrare än de stora firmorna men de gjorde det ”lilla extra” för kunderna. Chefen där var fullständigt glasklar i sin övertygelse: Kunder som inte väljer de stora kedjorna väljer en liten mäklare antingen för att de vill ha billigast möjliga tjänst eller för att de vill ha något som är bättre än de stora drakarna. Vi är bättre och därför är vi lite dyrare. Det var faktiskt ett koncept som verkade fungera.

Lägenheten jag skulle sälja var en trea i ett hus som byggdes 1946, strax efter kriget alltså. Vi hade precis tittat igenom lägenheten och jag hade ett påskrivet förmedlingsuppdrag med ensamrätt i portföljen.

-Berätta mer om hur du tänker när du säger spektakulärt, svarade jag nyfiket.
-Vi går ned på puben så spånar vi ihop något. Jag har ju jobbat med reklam.
-Men det är ju mitt på dan, invände jag.
-Ja, exakt. Då har vi mer tid på oss. Sa säljaren glatt och tog på sig skor och jacka och började gå mot ytterdörren.

Med chefens ”Vi gör det ’lilla extra’” ekande i huvudet följde jag med ned till puben.
-Vad tror du om att vi har en hund med på alla bilder? En hundvalp! Alla älskar hundvalpar!
-Jo, visserligen men tänk på allergikerna. Vi vill inte skrämma bort några spekulanter, svarade jag.

Och så höll vi på i fyra timmar. Ju mer öl denne reklamman drack desto vildare idéer fick han. Bland idéerna fanns att vi skulle inreda lägenheten som en mordscen ur en känd deckare och att man skulle skymta ”mördaren” med en stor kniv i en spegel. En annan att säljaren skulle vara naken och skymta i en spegel med kameran framför ansiktet. ”Vill du att dina grannar ska se dig naken?” var jag tvungen att fråga då. Säljaren mulnade lite och höll med om att det var en dålig idé. Jag för min del var övertygad om att man som köpare helst inte vill ha denne lite lönnfete medelålders man, naken, på näthinnan när man inreder sin nya lägenhet, men det var en åsikt jag behöll för mig själv.

Efter fyra timmar och åtminstone sju stora stark och jag hade sagt ”Vi vill inte skrämma bort några spekulanter” säkert 50 gånger utropade säljaren! Fan, du är ett geni! Vi ska skrämma spekulanterna! Vi ordnar en halloween-visning!

Vid det här laget var jag redo att ge upp så jag gick med på det. Vi skulle ordna en visning kl 22:00 på Halloween och jag skulle vara utklädd till en Charlie Chaplin-vampyr. Prospektet skulle vara fullt av Halloween-referenser och tanken var att vi skulle locka till oss personer som skulle på fest och gå förbi vår visning på vägen dit.

En av grundbultarna när man är mäklare är att det är bra om det kommer många personer på visningen. Det hade jag nämnt för säljaren så han hade kört en egen kampanj för att locka dit folk. Bland annat hade han lagt lappar i brevlådorna hos alla sina grannar och berättat om Halloween-visningen.

Visningen urartade tämligen omgående. Grannarna hade uppfattat det mer som en inbjudan till Halloween-fest än som ett tillfälle att förvärva en lägenhet. De kom utklädda och hade med sig vin och chips och frågade var stereon fanns så de kunde sätta på musik. Jag försökte förklara läget för dem, men med mycket liten framgång. Jag ringer i desperation till säljaren som kommer hem på fem minuter. Han hade suttit på puben runt hörnet. När han ser ett 40-tal av sina grannar och ett tiotal riktiga spekulanter, nästan all utklädda, lyser ögonen på honom och han ropar till mig. Vi kör! Och så springer han in i sovrummet, hämtar kläder och byter sedan snabbt om till en ”blodbestänkt läkare” inne på toaletten.

Visningen är vid det här laget helt förlorad och festen fortsätter till långt in på småtimmarna. Dagen efter försöker jag på tag i säljaren men det är omöjligt. Först två dagar efter festen får jag äntligen tag i honom. Det visar sig då att han har fått ihop det med en av grannarna på festen och inte längre har så bråttom att sälja lägenheten.

Lite tråkigt eftersom jag var ung och behövde pengarna, men det visade sig vara ett lyckokast. Jag blev en liten celebritet i området och alla ville anlita Charlie Chaplin-mäklaren från Halloween-visningen så affärerna gick lysande efter det.

 

Till salu-skylt t vElaka mäklaren – Jag jobbar som mäklare i en större stad i Sverige. Här berättar jag sanna historier om min och mina kollegors vardag.

 

 

Foto: Wikipedia

Om författaren

Elaka Mäklaren

Elaka mäklaren – Jag jobbar som mäklare i en större stad i Sverige. Här berättar jag sanna historier om min och mina kollegors vardag.

Relaterade artiklar